I veckan som gått har jag bokat in två föreläsningar för blivande småföretagare. Det är Lernia som förstår hur viktigt det är med hemsidor, internet och social media och bokat mig för två heldagars föreläsningar för dem som går deras nyföretagarutbildningar.
Och visst är det viktigt med digitala medier, men än viktigare är det för nyföretagare att ha en bra plattform att stå på hemma, jag funderar på om jag ska ta upp det i föreläsningen.
För visst är det är lätt att berätta för familjen hemma att ”Tyvärr, jag måste jobba över i kväll, order från chefen”. Men hur tar familjen det när man är sin egen chef? Det är inte samma sak. För när du är egen företagare är det du själv som bestämmer, det är du själv som planerar och det är du själv som står utan lön om du inte lägger tillräckligt mycket arbetstimmar på projektet innan deadline. Och det är egentligen skit samma hur många timmar du offererat, är det inte klart när du planerat att det ska vara klart så får du inga pengar, och familjen betalar inga räkningar.
Jag lovar att du inte hittar någon nystartarkurs som tar upp den detaljen. Och jag lovar att du som småföretagare förr eller senare står där och får skit från familjen för att du inte är hemma, samtidigt som kunderna ringer och frågar när projektet är färdigt. Och om du är en av de lyckligt lottade företagarna som har både bra plattform hemma och bra kunder, så kommer du sätta pressen på dig själv.
Shit. Jag får lite ont i bröstet bara av att skriva om det här, för jag lever i det varje dag.
Frågan som ställs varje dag är vad som händer om två månader när man jobbat ifatt alla projekt som man har på gång, kommer det några nya kunder?
Men samtidigt som man försöker fokusera på att jobba med pågående projekt så måste man jobba för att få in nya kunder. Det är ingen som ser att du sitter och svettas och sliter blod på kontoret. Du måste samtidigt göra dig tillgänglig för nya kunder och berätta att du finns. Det är ingen som matar dig med sparvar och förlåter dig för att du inte dammsuger hemma bara för att du måste jobba 18 timmar om dagen.
Din dotter sätter inte sin uppväxt på paus, medan du ”bara” avslutar ett projekt eller två genom att jobba dygnet runt. Men å andra sidan, om du _inte_ jobbar dygnet runt så får din dotter växa upp utan tak över huvudet. Och när jag skriver det här så låter det självklart att man måste jobba och tjäna pengar, men jag lovar att det inte känns självklart när sambon ljuger för dotter och säger att pappa gick upp tidigt till jobbet, när sanningen är att pappa aldrig kom hem kvällen innan utan var tvungen att jobba hela natten, för att ha en chans att betala räkningarna nästa månad.
Så vad gör man? Vad gör man som småföretagare när familjen lider av frånvaron av en förälder? Vad gör man när man offererat projekt till ett för lågt fastpris kontra arbetsinsatsen? Vad gör man när ögonlocken bönar om att få stänga för dagen och krypa i säng?
Jo… Man hoppas att kunderna är nöjda trots att projektet är försenat, att dottern låter en sova i alla fall sex timmar den här natten, att sambon förlåter när man lämpar över mycket av hushållssysslorna. Och så sätter man sig, så klart, och skriver ett blogginlägg på sin hemsida och ber en liten bön om att någon hittar hemsidan, hör av sig och vill ha en offert.
För trots allt, att vara egenföretagare är inget jobb, det är en livsstil. Och visst drömmer jag om att ställa mig vid ett löpande band och kvittera ut en fast lön varje månad. Men jag vet, att jag skulle dö inombords ganska snart. Så nu går jag och lägger mig, drömmer om kunder med feta plånböcker som fattar hur jävla bra jag är på det jag gör, och som är villiga att betala för det.